JAG GLÖMMER ALDRIG BORT VAD DU GJORT
Här har ni Annelie. Fyra bilder, fyra olika perioder i mitt liv med olika känslor som spelar in. Detta blir djupt och dramatiskt, så håll i er.
Bild Nr 1.
Denna bild är från i vintras. Jag levde med min dåvarande sambo som jag hade varit tillsammans med i 4år, jag kände mig alltså väldigt trygg och sket i hur jag såg ut eller vad jag stoppade i mig (som det oftast blir när man har levt med någon ett tag, tyvärr.) Detta stadie kommer jag aldrig hamna i igen, detta är min absolut värsta mardröm, att se ut såhär igen.
Bild Nr 2.
Denna bild är från i somras. Jag hade lämnat min sambo och träffat en kille jag blivit störtförälskad i som sedan slet sönder allt och jag blev näst intill deprimerad, jag slutade helt enkelt att äta och bara satt och tyckte synd om mig själv.
Bild Nr 3.
Denna bild är från slutet av sommaren. Här hade jag hunnit med att bli tillsammans med han ovan igen och mitt liv vart underbart, tills han eliminerade allt återigen och jag hade kommit in i en bearbetningsfas där jag intalade mig själv och andra att jag var så jävla lycklig. Det var jag också till en viss del, men inte så överdrivet som jag visade. Jag hade även börjat träna här och hade gjort det i någon månad.
Bild Nr 4.
Denna bild är från idag. Nu har jag precis återupptagit träningen igen efter att det har fått lega på hyllan ett tag, det är en ganska stor skillnad mellan bilden innan, men jag planerar att återskapa och förbättra med start måndag, då ska jag kila förbi EGO här i Sundsvall och shoppa gymkort med min big sissy. Rent känslomässigt så kan jag säga att jag är lycklig, så jävla lycklig över mitt nya jobb jag har fått här i Sundsvall, så lycklig över att lämna Östersund och jag är så lycklig över att jag kommer ha en lägenhet här som bara är min. Beslutet om att säga upp mig och flytta är det bästa beslutet jag ha fattat i hela mitt liv. Det gamla som var så jobbigt att hantera i Östersund, som alltid fanns där, alla begränsningar, existerar inte längre. Det är en sådan sinnesfrid och lättnad att äntligen vara här, ibland när jag går på stan kan jag stanna upp, se mig om och bara le. Jag har dock ett stopp kvar i Östersund, vilket blir på lördag. Då ska lägenheten tömmas och jag ska ge staden fingret!!
Men ja, på bild 1 och 4 skiljer det 12 kg. Tokigt det.
Kommentarer
Trackback
