Äntligen ligger jag i sängen. Bestämde mig för att stanna kvar och ta tåget som går Imorgon vid 6 osv. Känns lättare på någotvis? 

 

Åh gud. Vad jag less jag blev förrut. Jag skulle gå ut till bilen för att hämta lite saker som skulle packas ner och Simba får för sig att kuta rätt ut i mörkret. Jag får panik och springer efter men han är redan borta. Jag går in igen och sedan efter kanske 1min så ser jag hur han går in på tomten igen. Problemet var ju bara att så fort jag kom ut och gick mot han, så satte han av i 190 igen. Så då drog jag fram det tunga artilleriet, en godispåse och Payson. Jag lyckades. Haha, dumkatt.

 

Bortsätt från det så har jag spenderat min kväll ute på den inglasade balkongen tillsammans med 3 katter, tecknat och vattenmelon. Det kan även hända att jag råkade poppa mig lite popcorn också.. ih. Fy, så mycket onyttigt jag har ätit på sista tiden. Innan man vet ordet av det så står man där framför spegeln igen, 12kg tyngre och med kläder som man inte får plats i.  Nej nej, nu blir det ändring, imorgon. Ska även försöka mig på att springa en sväng. Varför är det så svårt att masa sig ut? När man väl har klivit utanför dörren så blir man ju aspepp. Något måste göras. Måste tighta till mig nu när jag äntligen har blivit av med massa onödigt underhudsfett,  dilemmat i det hela är ju bara ens tankesätt. Nu när jag ser "ok" ut (om man får uttrycka sig så) så blir man lat och tänker "äh, jag ser ju faktiskt ok ut så här behövs inget göra" medans när man var större så vart det "jag är ändå så stor så det spelar typ ingen roll" haha tokit det där. Nu blir det ändrig iallafall! På riktigt.

 

Dax att sova, godnatt!