Har suttit och kollat igenom min blogg från början, år för år, månad för månad. 3 år. Det har hänt så mycket, man har gått igenom så mycket, kännt så mycket. Jag skulle inte vilja gå tillbaka till någonting om jag fick, inte för att det var dåligt men mer för att jag mår bra i mig själv nu och för att jag vet att jag kommer må ännu bättre. 

 

För det första så är jag ensam nu, ingen pojkvän eller så. Det är första gången i hela mitt liv som jag "står på egna ben", inte har någon anpassa mig till, ingen som jag måste ändra mig för eller som får mig att må dåligt. Jag måste erkänna att det är bra skrämmande. Jag vet som inte själv vad jag själv gillar vad som är "min grej" och så. Jag har som aldrig kunnat ta reda på det tidigare för jag har då alltid haft någon med sina intressen osv. Jag har varit så att när jag har varit kär, så har jag intresserat mig för vad min partner gillar och typ glömt mig själv. Jäkligt dåligt, iknow. Men jag har inte haft tid med mig själv helt enkelt. 

 

När jag var yngre hade jag förhållanden typ helatiden, var tillsammans i någon månad, gjorde slut, vart tillsammans med någon ny osv, som alla 14åringar. Sedan träffade jag en kille i 1an på gymnasiet som jag var tillsammans med i 4 år innan det tog slut då känslorna försvann och jag träffade en ny som tog mig med storm men som även det tog slut.

 

Nu är allt det där över och jag har äntligen tid för mig själv och det är jag så glad över. Nu kan jag pröva saker, göra saker utan att tänka på vad någon annan ska tänka om det, slippa nojiga tankar och ha 100% fokus på mig själv helt enkelt. Haha, jag låter som en jäkligt osäker tjej nu antar jag. Oerfaren om ensamhet och egentid skulle jag vilja säga. Det är skrämmande, men det är samtidigt spännande. Jag lär mig saker om mig själv nästan varje dag. Nä, nästa person som jag korsar väg med kommer att få se en så jävla bra tjej. 

 

Ja, nu vet ni lite mer om mig. funfun