vad konstig känsla man får i bröstet. Det känns tungt på något vis. Varför går vissa saker inte att beskriva med ord i rent språk utan att poängen förstörs? Ibland måste man våga ta en chansning, men det är svårt när hjärtat bryts i 2 delar och slits åt olika håll, sen när hjärnan lägger sig så blir det bara värre. En sådan obeskrivlig och jobbig känsla, lite smått ångest? Det hade känts så bra att vare två. Ska jag strunta i vad jag vill och känner? ska det vara såhär? Det orkar jag nog inte i längden. jaja. shalalalalala pojken är för blyg att våga, ta en kyss
