Gud vad skönt det är att ha katt, det måste jag säga. Jag har dock ALLTID varit en hundmänniska, jag och Mange har planerat att skaffa en vovve sedan vi träffades typ? Men sedan vi skaffade Ragdollen (Jayson) hemma hos mamma och pappa så har jag fastnat för katter. Jag var en "hundälskare" när vi skaffade honom så jag behandkade honom som en hund typ, lärde han massa trix, lärde han gå i sele (han är så duktig) och massa annat, kanske det som fått mig att älska katter? Jag ser dom lixom inte för något som man bara myser med i soffan, leker med typ någon gång ibland eller lämnar hemma. Jag ser dom som en hund (ansvarsmässigt) Dom kräver stimulans som en hund eller vilket djur som helst. Annars får man en "galen" kisse som klöser på tapeter, kissar inne, tuggar på kablar, leker sönder toalettrullen ja, listan görs lång. Jag har aldrig haft problem med Simba för jag leker med han så fort jag är hemma och när han är vaken (och inte vill pysa), Jag tar med mig honom om jag och Mange har bil och åker på affären, när jag åker till ånge osv.nä nu ska jag sluta gnälla.. är ingen förespråkare direkt om att katter är bättre en hundar eller tvärt om, men jag tycker man ska ta ansvar och att det inte "bara är en katt", jag läste som satan om katters beteende innan jag skaffade lilla Simba. Det är ju roligt om man förstår dom också ^^
